Vardag.
Jag längtar tills sommaren. Jag vill jobba, strunta i skolan för ett tag, odla grönsaker och sitta någonstans i skuggan och bara vara. Och jag vill dricka öl vid sjön och grilla halloumi på en skitdålig engångsgrill från en mack. Du vet, så att det tar 30 minuter att ens få den ljummen.
Precis så vill jag ha det.
Men jag hatar ju sommar. Det är en hemsk årstid. Värmen gör att alla känslor blir tusen gånger starkare. Och jag som tycker det är illa nu. När man går ner sig så blir allt så jävla intensivt. Bara att vår katt hoppar upp på diskbänken kan göra mig så arg att jag börjar gråta, och hur jävla normalt är det?
För det mesta gör han mig glad, katten alltså. En liten Artemis. Och han är för jäkla söt. Och Martin gör mig glad, men jag förstår ändå inte hur han står ut. Jag är grinig, icke-kärleksfull, dryg och tråkig. Trött hela tiden, med en livsenergi som står på minus.
Jag är ju inte arg på katten, jag är arg på mig själv. För allt som går fel. Hela tiden.
Precis så vill jag ha det.
Men jag hatar ju sommar. Det är en hemsk årstid. Värmen gör att alla känslor blir tusen gånger starkare. Och jag som tycker det är illa nu. När man går ner sig så blir allt så jävla intensivt. Bara att vår katt hoppar upp på diskbänken kan göra mig så arg att jag börjar gråta, och hur jävla normalt är det?
För det mesta gör han mig glad, katten alltså. En liten Artemis. Och han är för jäkla söt. Och Martin gör mig glad, men jag förstår ändå inte hur han står ut. Jag är grinig, icke-kärleksfull, dryg och tråkig. Trött hela tiden, med en livsenergi som står på minus.
Jag är ju inte arg på katten, jag är arg på mig själv. För allt som går fel. Hela tiden.
Kommentarer
Trackback
