110703

Jag bör se på film och fly verkligheten en stund, men jag dras till texter av en vacker tjej. En tjej som jag bara träffat ett fåtal gånger, en sån man önskar att man kände mycket bättre.

Texter om verkligheten, om spöken som lever i huvudet, om allt det där man känner men vägrar erkänna.
Saker som utmanar, saker som ibland, i vissa stunder, tiggar igång mig. Det är som att hon talar till mig, kanske att hon sätter ord på exakt det jag känner och tänker.
Om jag bara var lite starkare, om jag bara inte kände mig så påverkad av av ord så hade jag funnit tröst i att någon känner likadant.


Mitt i alltihop ringer en pojke och frågar om jag vill ha sällskap.
Jag undrar om han läser mina tankar, om det finns något som kallas ödet, som försöker skydda mig ifrån min värsta fiende; mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0