ignoreland

Det är en sån där dag där humöret skiftar varje timme. En dag där man vaknar upp småbakis men pigg, för att sedan känna sig redigt sjuk, till att må helt galet bra, till att sitta och försöka inte börja gråta. Det var en bra kväll igår som bestod av melodifestival (med sjukt dåliga låtar), vin, några öl, och fantastiskt bra umgänge.  Jag vill ha sådana dagar hela tiden. Ja, utan att lyckas bli alkoholist, men andra ord.
Just nu är jag arg, alla frågor min mor ställer mig driver mig till vansinne och jag kommer på mig själv med att låta otrevlig mot min fina lilla mamma. Jag vill bara inte prata, inte om något. Jag vill skriva, jag vill lyssna på musik och jag vill gråta i ren frustration.
Jag vill frossa på mat, även om jag inte borde.


Mamma kommer in i mitt rum och frågar hur jag egentligen mår, och jag svarar att allt är ganska dåligt. Hon frågar om jag vill åka till fastlandet igen, om det finns något vi kan göra som skulle få mig på bättre tankar. Hon vill bara att jag skall må bra.
Det vill jag också. Och jag vill sluta göra mina föräldrar oroliga, sluta få dem att behöva ta hand om mig. De skall inte behöva tänka på allt det här.
Jag lovar att jag kommer växa upp någon dag och börja “bete mig som folk”. Jag lovar att allt det här kommer att försvinna. Jag lovar.

Jag tror jag kan lova.