En vacker död stad
Vissa dagar uppskattar jag Visby något så otroligt mycket.
Nyss hemkommen från min dagliga 1½-timmespromenad genom stan, och konstaterar att efter klockan 21 så försvinner alla från Visbys gator. Det läggs något slags lugn över staden, det enda som hörs är smattrande regn och ett fåtal bilar som passerar i vintermörkret.
Jag möter 4 personer under promenadens gång, trots att jag går genom bebodda områden och längs med större gator. (Ja, hur stora gator nu kan bli i den här lilla staden är ju frågan). Det är en perfekt plats att gå omkring på när man vill vara ensam med tankar och musik som dunkar i öronen.
Jag kommer på mig själv med att känna mig anonym, en känsla som inte kommer lättvindligt i en småstad mitt ute i havet. Jag tror folk underskattar den känslan alldeles för mycket, eller så kanske de inte har samma behov av den.
Klockan är knappt 23, och trots det är jag trött som få. Tidigt imorgon bär det av till en större stad där man känner sig betydligt mer anonym.
Kvällspromenader lär det bli färre av, men jag lider inte. Jag har alldeles för mycket att se fram emot.
Nyss hemkommen från min dagliga 1½-timmespromenad genom stan, och konstaterar att efter klockan 21 så försvinner alla från Visbys gator. Det läggs något slags lugn över staden, det enda som hörs är smattrande regn och ett fåtal bilar som passerar i vintermörkret.
Jag möter 4 personer under promenadens gång, trots att jag går genom bebodda områden och längs med större gator. (Ja, hur stora gator nu kan bli i den här lilla staden är ju frågan). Det är en perfekt plats att gå omkring på när man vill vara ensam med tankar och musik som dunkar i öronen.
Jag kommer på mig själv med att känna mig anonym, en känsla som inte kommer lättvindligt i en småstad mitt ute i havet. Jag tror folk underskattar den känslan alldeles för mycket, eller så kanske de inte har samma behov av den.
Klockan är knappt 23, och trots det är jag trött som få. Tidigt imorgon bär det av till en större stad där man känner sig betydligt mer anonym.
Kvällspromenader lär det bli färre av, men jag lider inte. Jag har alldeles för mycket att se fram emot.
Kommentarer
Trackback
