Jag önskar dig allt vackert, för du är det bästa som jag vet
Pappa ligger och snarkar på soffan, mamma ligger och sover tyst bredvid. Imorgon åker de hem, bägge två, vilket innebärr att jag nu är alledeles ensam i min alldeles egna lägenhet.
Flytten har varit omständig, men nu verkar allt vara klart.
På fönsterbrädan står tre nya krukor, alla med chilifrön planterade. Fröerna låg i påsar med ditmålade hjärtan, maneter, sköldpaddor och ponnys. Bredvid krukorna ligger ett vitt kuvert med mitt namn skrivet på. Än är det oöppnat, men imorgon är det nog dags.
Det är Jakob som har skrivit ett kort, och jag lovade läsa det när jag blev ensam kvar i lägenheten. Vart han är just nu vet jag inte, men någonstans i Ryssland är det sagt. Bristen på kontakt ligger som en tyngd över bröstet, och jag försöker gång på gång inte tänka på det, men han gör sig påmind.
Ibland är det svårt att förstå att människor som dyker upp i ens liv så snabbt som han gjorde, verkligen kan betyda såhär mycket. Jag hade glömt hur det kändes. Jag hade glömt hur det kändes att få samma känslor tillbaka.
Hösten kan bli lång, utan min fina pojke bredvid mig i sängen, utan hans hand i min på gatorna, utan hans spinnande ljud i mitt öra, utan hans lena händer som torkar bort mina tårar, som accepterar mina skrik. Gång på gång.
Jag tittar på bilder på honom, och medan jag skriver kommer tårarna tillbaka.
Jag väntar på dig.
Jag längtar efter dig.
Jag älskar dig, min solskenspojke.
Flytten har varit omständig, men nu verkar allt vara klart.
På fönsterbrädan står tre nya krukor, alla med chilifrön planterade. Fröerna låg i påsar med ditmålade hjärtan, maneter, sköldpaddor och ponnys. Bredvid krukorna ligger ett vitt kuvert med mitt namn skrivet på. Än är det oöppnat, men imorgon är det nog dags.
Det är Jakob som har skrivit ett kort, och jag lovade läsa det när jag blev ensam kvar i lägenheten. Vart han är just nu vet jag inte, men någonstans i Ryssland är det sagt. Bristen på kontakt ligger som en tyngd över bröstet, och jag försöker gång på gång inte tänka på det, men han gör sig påmind.
Ibland är det svårt att förstå att människor som dyker upp i ens liv så snabbt som han gjorde, verkligen kan betyda såhär mycket. Jag hade glömt hur det kändes. Jag hade glömt hur det kändes att få samma känslor tillbaka.
Hösten kan bli lång, utan min fina pojke bredvid mig i sängen, utan hans hand i min på gatorna, utan hans spinnande ljud i mitt öra, utan hans lena händer som torkar bort mina tårar, som accepterar mina skrik. Gång på gång.
Jag tittar på bilder på honom, och medan jag skriver kommer tårarna tillbaka.
Jag väntar på dig.
Jag längtar efter dig.
Jag älskar dig, min solskenspojke.
Kommentarer
Trackback
