ignoreland

Ibland vill jag bara spy på folk. Och ändå sitter jag där och kollar igenom folks bilddagböcker och svär tyst för mig själv.
Jag är en bitter människa, rakt igenom. Helt jävla rutten.


Och så bölar jag. Jag bölar över skit. Jag ligger på en soffa och gråter över hur dum jag känner mig, hur trögtänkt och totalt jävla korkad jag är. Hur jag aldrig lär mig, hur jag aldrig klarar av något.
Min mor stryker bort tårarna från min kind och säger om och om igen hur hon inte kan förstå mina höga prestationskrav. Hon står ut med mig.
Hon kanske inte förstår allt i mitt huvud, men hon accepterar och står ut.


Jag har ingen aning om hur någon annan skall kunna göra det.