ignoreland

Blev sådär akut ledsen igen, sånt där som bara kommer helt utan anledning.
Tänkte skriva att "det har ju trots allt varit en sjukt bra helg", men det stämmer inte. Klubb Kaka var fantastiskt kul, men annars lever jag i en orkan av upp- och nervända känslor som exploderar mer och mer.

Är man äldre än 5 år har man inte längre någon ursäkt till att skrika och sparka på ett skåp när saker inte riktigt går som man vill, saker som att inte få på kulorna på stavarna i läppen.
Är man vuxen skall man inte börja böla av minsta lilla grej, så fort man lämnas ensam.

Men som sagt, Kakan var fantastisk fin. Cirkuskakan, närmare bestämt. Vi var omringade av cirkusdirektörer, ballerinor, tigrar och ett och annat cirkustält. Själv var jag popcorn, och mina fina popcornhalsband blev galet populära. Vet inte hur många jag bjöd, men de var slut allihop när jag lämnade krogen.
Med mig hem fick jag en pojke, och hur det gick till vet jag faktiskt inte. Jag skulle tippa på att jag gått fram och rakt ut frågat om han ville följa med. Idag är jag öm i kroppen och önskar lite att jag hade balls till att fråga om hans nummer.

Med fina fyllor kommer bakfylleångest, som vanligt. Men jag har inte haft så kul som jag hade igår på väldigt, väldigt länge. Jag drack mer än jag borde, jag skämde ut mig själv, jag sa saker jag inte borde, och jag mådde bara så jävla bra.
Det borde vara maskeradfest varje dag.



Klockan är 4, om 10 timmar skall jag till en läkare, för att därefter träffa Jenny.
Jag är för pigg för mitt eget bästa, inte ens piller får mig trött ikväll.