Stjärngossen
Efter att ha insett att vackraste stjärngosse Henrik Berggren kommer till Siesta och bestämt mig för att åka dit med Jenny, så begav jag mig till Palisaderna.
Där fanns en ytterst trött och fin pojke som halvsov med huvudet i mitt knä. Med händerna insnurrade i varandra njöt jag av solen som kikade fram mellan de lummiga träden.
Vissa dagar borde aldrig ta slut.
Där fanns en ytterst trött och fin pojke som halvsov med huvudet i mitt knä. Med händerna insnurrade i varandra njöt jag av solen som kikade fram mellan de lummiga träden.
Vissa dagar borde aldrig ta slut.
110510
Jag har hela tiden sagt att om jag fick över 1,0 på högskoleprovet så skulle jag vara lycklig. Men nej, det blir man inte.
För egentligen vill jag ju ha 2,0, vad jag än säger för att få mig själv att må bättre.
Att man aldrig bara kan vara nöjd. Att det alltid skall finnas ett "men" med i bilden hela tiden.
Dagen började dåligt. Jag hade sovit hela 13 timmar på ångestdämpande medicin, men dessa långa timmar var fyllda av mardrömmar med blod, panik, smärta och tårar. Jag vaknar till en dag där jag får reda på att min intelligens inte är som den borde.
Eftermiddagen spenderades med en pojke som tyckte jag var konstig som deppade ihop över mitt resultat, att jag trots allt fick över genomsnittet.
Vi gick till botaniska trädgården och begav oss senare till almedalen där vi satt i skuggan och tittade på änder.
Det blir mycket skratt och många pussar, och tillslut mådde jag faktiskt bra igen. Dessutom fick jag höra att jag är ett exceptionellt mongo, men det där är ju okej, "mongo" är ett fint ord.
I min värld. I hans värld också.
För egentligen vill jag ju ha 2,0, vad jag än säger för att få mig själv att må bättre.
Att man aldrig bara kan vara nöjd. Att det alltid skall finnas ett "men" med i bilden hela tiden.
Dagen började dåligt. Jag hade sovit hela 13 timmar på ångestdämpande medicin, men dessa långa timmar var fyllda av mardrömmar med blod, panik, smärta och tårar. Jag vaknar till en dag där jag får reda på att min intelligens inte är som den borde.
Eftermiddagen spenderades med en pojke som tyckte jag var konstig som deppade ihop över mitt resultat, att jag trots allt fick över genomsnittet.
Vi gick till botaniska trädgården och begav oss senare till almedalen där vi satt i skuggan och tittade på änder.
Det blir mycket skratt och många pussar, och tillslut mådde jag faktiskt bra igen. Dessutom fick jag höra att jag är ett exceptionellt mongo, men det där är ju okej, "mongo" är ett fint ord.
I min värld. I hans värld också.
